Krasch

hör jag samtidigt som sonen är på väg in genom dörren. Följt av förtvivlad gråt. Med sin stora träningsrygga slog han omkull den ljusstaken jag fick av mamma i födelsedagspresent (det är visserligen dryga månaden kvar till jag fyller år men hon hittade den på loppis och jag fick den i förskott). Vi tände den i lördags när grannarna familjen O kom hit på kräftskiva. Så vi har i alla fall hunnit använda den en gång.

Jag vet inte hur många av ljuskopparna som gick sönder. Och jag vet inte om jag vill veta. Nu ska jag i alla fall gå och hjälpa till och plocka glasskärvor.